Är det dumt att säga att jag redan saknar robin, även fast det var mindre än 8 timmar sen jag träffade honom.
Närheten liksom. Den är så fin, han är fin.
Sättet han håller om mig och kysser mig på axeln innan han somnar.
Leendet jag får varje gång jag träffar honom.
Och pussen på näsan som han inte kan låta bli bara att ge bara för att han vet att jag lika snabbt jag fått den torkar bort den.
Jag vill bara ha honom här bredvid, så han kan hålla om mig och kyssa mig på axeln.