Jag förstår mig inte på dig.
Ena sekunden är du uppe, nästa nere.
Ingen ser dig som jag gör.
Ingen ser igenom den där ridån du har byggt upp under så lång tid.
Jag tror dom ser upp till dig, och det stör mig att dom inte vet hur mycket jag vet, aldrig kommer veta lika mycket jag vet.
Ja, det stör mig.
Det stör mig att du utnyttjar dom.
Även mig..
Eller utnyttjade kanske jag ska säga?