Om jag inte sagt det så ska jag på begravning på torsdag.
Vår granne gick bort för några veckor sen, 92 år och en av dom snällaste "gubbar" jag har vetat.
Jag har så många minnen därifrån, där han bodde.
Hans lada, där vi sprang uppe på höloftet när vi var små och letade kattungar.
Och fåren, mitt flasklamm.
Han bjöd alltid på glass och älskade att man kom och hälsade på, även om man inte pratade så mycket.

Så jag kände mig nästan skyldig till att gå på begravningen, även om jag hatar begravningar.
Jag börjar redan ångra att jag sa att jag skulle följa med.
Men det känns ändå fel att inte följa med.

Så jag antar att torsdag inte kommer vara världens bästa dag.